Lördag 19.30

Det är lördag och jag väntar på Karolin som kommer laddad med snacks och andra godbitar. Lugnaste helgen på länge, kanske välbehövligt efter förra veckans topp.

Ser en ökning av besökare här på bloggen, trots att jag är katastrofal på nya inlägg just nu. Men det är ju trevligt! Ge gärna en vink om vilka ni är.

Är härligt att Karolin är i Oslo. Karolin, en av mina äldsta och bästa vänner. Jag har inte varit bortskämd med att ha de bästa nära mig de sista åren, de har snällt väntat hemma varje gång jag haft kort semester och vägarna förbi. Vännerna under de sista åren har varit många, varierade och kanske inte alltid de människor jag valt om jag haft möjlighet. När man väljer att flytta till en ny plats måste man inse på förhand att det inte går att vara selektiv med vänner. Man får ta det som finns, i alla fall till en början. Det gör att man blir tålmodig, förstående för andras olikheter men också oerhört mån om de vänner man har hemma, eller på andra platser i världen, och som verkligen är de där speciella.

Har ett minne av Naji i Thailand. En av mina kollegor på Hilton, libanesisk kille som också pluggat i Schweiz. Tror det varandra eller tredje kvällen i Phuket och jag var helt färdig av trötthet. Receptionen var belägen utomhus i 35 graders värme. Golvet var av sten och de var stängda order om att ha svarta, högklackade skor på sig. Så jag använde mina nya, svarta pumps, som jag köpt i Sverige veckan därpå. När klockan närmade sig 16 första dagen var jag gråtfärdig. Fötterna var helt förstörda och minns hur jag satt i backoffice för att avsluta min kassa som inte stämde. Till slut satt jag på standen i solnedgången, ringde mamma och bara grät av utmattning och smärta.

Kvällen därpå kom Naji till mig efter jobbet och undrade om vi skulle åka in till Phuket för att handla. Helst ville jag bara sova och vakna veckan därpå. Men att skapa ett socialt liv var prio. Så jag hoppade upp bak på hans vespa, i shorts och linne, utan hjälm, och vi åkte runt hela kvällen. Shoppade, åt, umgicks. Sen kom regnet. Klockan var redan efter sovdags och ja, jag var trött. Himlen öppnade sig och det slutade inte. Regnade, regnade, regnade. Vi stod under taket till 7eleven och väntade. Till slut hoppade vi upp på vespan och körde iväg.Efter 30 sekunder var vi genomblöta. Vattnet stänkte från bilarna och vi sicksackade oss hem i mörkret. När klockan var långt efter midnatt var vi hemma. Somnade på två röda och sov 3 timmar innan det var upp igen. På med svarta klackarna och rätt in i receptionen. Men det var värt det. Naji blev min första vän i Thailand.

När vi ibland pratar via facebook säger vi alltid samma sak… “I’ll never forget that night in the rain”.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s