Chocolate et cranberry

Har ett par timmars ensamtid ute på landet. Kan räkna dessa tillfällen under hösten på en hand (bortsett alla tågresor). Att vara själv hemma, är som terapi för själen, tycker jag i alla fall. En del personer klarar inte av tystnaden och känslan av att vara på tu man hand med sig själv men jag har så länge jag kan minnas haft ett stort behov av det. Allt från att leka ensam som barn till att jag i vuxen ålder älskar ett resa ensam. Jag kan längta efter känslan att sitta ensam på en flygplats. Kanske för att jag vant mig vid just det under åren och förknippar det med förväntan och spänning?

Tycker det är viktigt för alla att kunna försonas med tystnaden och klara av att sitta i soffan själv en söndagskväll. Måste man alltid ha någon jämte sig? Kan det inte bara få vara tyst? Jag underhåller mig själv med mörk choklad smaksatt med tranbär, gott te och enbart tankar. Befriande, lite skrämmande men alldeles, alldeles underbart. Dock är det snart finito med min ensamtid, ska strax bege mig till Mathilda för ett par timmars prat, skvaller och fika. Myspys.

Vad tycker ni om ensamhet? Uppskattat, överskattat eller nada?

Btw… är 16 minus här idag.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Januari 2010

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s