Högt, högt uppe

Jag har en känsla som ofta kommer till mig. Vet inte om jag kan förmedla den här men jag ska försöka. Jag vet också att få människor förstår min känsla men vet att det finns en trogen själsfrände därute som gjort samma resa samtidigt som mig, flera gånger om. Du vet vem du är.

Klockan är 02.30 och jag befinner mig någonstans ovanför Himalayas toppar. Det är mörkt ute och turbulensen är märkbart kännbar. I vanliga fall skrämmer det mig inte, men inatt gör det faktiskt det. Känner mig ensam. Det är tyst och till och med Thai Airways flygvärdinnor verkar ha tagit en power nap. Den lila filten flygbolaget så generöst delar ut är för liten men jag drar den omrking mig. Ser mig om, alla verkar sova, verkar lyckliga och på väg mot årets semester i Thailand. Men vart är jag på väg? Just den tanken slår mig. Varför sitter jag här? Och en anings ångest ger sig till känna.

Två killar, runt 18 år, sitter jämte mig. De ska antagligen på sin första egna semester utomlands och mamma och pappa har nog bokat Thai Aiwways, för säkerthets skull. De utforskar dataskärmen framför sig och plötsligt sätter den ena killen på mobilen och fnittrar lite. Jag blir förbannad och säger åt honom att stänga av. Han ser livrädd ut.

Kan inte sova så jag tar upp ett av fem paket som jag fått av min syster. “Öppna det här på planet” står det. Läser kortet och känner att det gör mig vemodig. “Schweiz var så nära, men Thailand, det känns så långt bort…” Hon skriver att jag ska lyssna på Jack Johnson, Banana Pancakes, lägga mig på en strand och göra en massa saker jag inte nämner här. Jag skrattar åt hennes ord och dess effekt i min tillvaro just nu. Sätter på min ipod och lyssnar på Banana Pancakes, den går på repeat hela resan till Bangkok och blir “min låt” under mitt liv på andra sidan jordklotet.

Ett par timmar kvar av flygresan. Jag känner mig illa till mods och tänker om och om igen, varför gör jag det här? Varför Thailand? Kunde jag inte valt en plats som London dit alla andra åker? Tror jag får lite ångest och panik men jag intalar mig själv att jag är stark och fixar det här. Jag har ju Jack Johnson i fickan.

Planet landar ett par timmar senare. Har inte sovit någonting. Smyger med den lila Thai Airwaysfilten, som förövrigt blir mitt täcke under ett års tid, och lämnar planet. Med Thailand under mina fötter är jag hemma. Bara sådär.

IMG_7431

IMG_8074

Advertisements

Leave a comment

Filed under September

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s