Får en flashback av njutning

Åker tåg från Stockholm till Växjö. För 1,5 år sen gjorde jag det titt som tätt när jag var på intervjuer och alla trådar kring mitt liv var relativt lösa. Var, när, hur?
Nu är sättningen annorlunda och jag har alltid njutit av tiden ensam på tåg. Just nu är det mer välbehövligt än på länge, ett par egna timmar på tu man hand med mig själv.

Veolia tar mig hem ikväll och jag charmeras av att åka ett gammalt tåg med kupéer och träpanel. Är full sommar ute och alla fönster är öppna. Håret blåser och det doftar sommar härinne. Om jag blundar kan jag nog föreställa mig en sydeuropeisk miljö på sidådär 50-talet. Kanske Frankrike i vita, svepande klänningar. Eller varför inte Italien?

Ett minne tar mig tillbaka i tid till sommaren 1998. Jag har just konfirmerats och tycker jag är oändligt vuxen. Är på väg till Toscana med mamma och pappa för semester och vi tar tåget från… Florens..?… till kusten. Minns att tågresan tar flera timmar och hur förundrad jag är över allt det vackra. Miljön utanför fönstret, italienska människor & jag skriver, skriver, skriver i min dagbok. Tror det är mitt längsta dagboksinlägg någonsin. Måste läsa det ikväll när jag kommer hem. Vad skrev jag egentligen? Vad tänkte jag på?

Det är i stunder som den här som jag hittar min ro. På väg hem, eller på väg bort. Sverige, sommar och bruna ben.