En är nykär, en annan är nyseparerad och en tredje är mitt i alltihopa. Alla dessa möten, relationer och separationer och de känslor som kommer med det. Oundvikliga reaktioner och framför allt den där bekanta vanmakten som alltid har ett finger med i spelet. Oavsett om vi dejtar, är sambos eller på väg att gå åt olika håll. Vanmakt över vad vi ska ha på oss på vår första date, vanmakt när vi inser att vi är oense om allt för mycket eller den fruktansvärda vanmakten när vi inte kan hindra den separation som knackar försiktigt på dörren…
Reflekterar ofta och gärna över relationer runtomkring mig. Vänners, familjens eller relationer som man får berättat för sig om. Hur lite vi kan kontrollera och hur mycket vi hoppas. Hoppet är väl det sista som överger oss?
Vi kan inte kontrollera det här och vi måste våga ge oss hän. Jag är imponerad av alla mina fina vänner som vågar, tar sats och hoppar ännu en gång och framförallt, vågar ge dig in i saker helhjärtade! Kärlek till er.
